Julkaistu 2.9.2025 08:00
Siw Broman: Bolivias barn ligger mig varmt om hjärtat
Siw Broman har gjort det till sin livsuppgift att arbeta med fadderbarn. Som ung kvinna flyttade hon till Bolivia och har jobbat där i över trettio år inom ramen för Frälsningsarméns arbete med fadderbarn. Där förverkligades hennes livslånga dröm om ett eget barnhem år 2006, när barnhemmet Corazón Grande Casa Baste Fanebust slog upp sina dörrar. Där får barn som lever under utsatta förhållanden en ny och trygg uppväxtmiljö i den bolivianska byn Tiquipaya nära staden Cochabamba.
Barn har alltid legat 62-åriga Siw Broman från Lovisa varmt om hjärtat. Hon visste redan som ung att hon ville arbeta med barn.
– Först utbildade jag mig till barnskötare och därefter tänkte jag, att socialpedagogik var ett ämne som skulle passa mig.
Siw arbetade i fem år vid elevhemmet Toivola i Åggelby i Helsingfors. Där bodde barn och ungdomar med svåra problem.
– Arbetet var krävande, men vi var ett bra arbetsgäng, minns hon.
Som 17-åring upplevde Siw ett personligt möte med Jesus.
– Jag kände i mitt inre, att Gud älskar mig och accepterar mig just sådan som jag är. Jag började delta i olika tillfällen i Frälsningsarméns Tempel i Helsingfors, och under ett visst möte kände jag hur Gud ville använda mig i Frälsningsarmén. Som 18-åring blev jag frälsningssoldat.
Bolivia kallade
– Jag kom till Bolivia, för det var här jag ville hjälpa barnen, sammanfattar Siw den stora livsförändringen då hon 1994 flyttade till andra sidan jordklotet.
– Jag hade tidigare tillbringat ett år i Paraguay. Nu var jag för andra gången tjänstledig från elevhemmet Toivola. Efter att ha varit ett år i Bolivia beslöt jag mig för att jag ville stanna här längre.
Det första året jobbade Siw som volontär på Frälsningsarméns hem för flickor och pojkar. Hon har goda minnen från den tiden:
– Jag har fortfarande kontakt med en del av barnen därifrån. Nu är de redan vuxna och många av dem har familj.
När året gick mot sitt slut bad Frälsningsarméns lokala ledare Siw att komma och arbeta på kontoret för fadderverksamheten, eftersom de inte hade någon medarbetare där. Siw började jobba på kontoret i Cochabamba och innehar än idag samma tjänst.
Jag ber henne berätta, vad hennes arbete går ut på.
– I huvudsak jobbar jag med att översätta brev från norska till spanska och från spanska till svenska. I Norge finns en fadderorganisation som stöder många dagcenter. De skickar också projektbeskrivningar, och jag översätter och skickar dem vidare. Jag besöker även dagcenter runtom i Bolivia. Ibland kommer faddrar på besök och jag tar emot dem. Vi har också haft volontärer på Frälsningsarméns olika center, och då har jag fungerat som deras koordinator.
Omfattande fadderverksamhet
Frälsningsarmén har fem faddercenter i Bolivia. Huyara Khassan ligger i Cochabamba, som är beläget mitt i landet. På centret går 60 barn per månad, varav de yngsta i förskolan och de äldsta på högstadiet.
Centret stöder barnens skolgång bland annat genom att hjälpa till med hemläxorna efter skoldagens slut. El Bergelin-centret ligger i staden Chimore.
Där går 20 barn, vars föräldrar är tvungna att göra långa arbetsdagar för att kunna föda sin familj. På centret får barnen hälsosam mat, grundläggande undervisning samt hjälp med att göra läxorna. Villa Fátima -centret är beläget i ett bostadsområde, där familjerna kämpar med ekonomiska utmaningar och barnen som går där kommer ofta från mycket utsatta hemförhållanden. Centret koncentrerar sig på att stödja barnen med grundläggande utbildning samt se till att de kan göra framsteg i skolarbetet även i hemmiljön, trots svårigheterna.
Förutom dessa center finns även Pockonas Sucre-centret samt Wasinchejis barnhem i i Potosí.
Familjerna till barnen som går i dessa center får mathjälp och klädhjälp, plus att man hjälper barnen med skolmaterial samt betalar utgifter för deras hälsovård. Centren anordnar även utflykter för barnen, lekar samt bibelundervisning.
Siw ser Frälsningsarméns styrka i att den är både en social och andlig aktör, eftersom den hjälper många familjer som befinner sig i en sårbar position. Sakta men säkert förbättras mångas liv såväl ekonomiskt, socialt som andligt.
Siv betonar vikten av fadderverksamheten.
– Faddrarna är viktiga för Bolivias barn, därför att med deras stöd kan vi hjälpa barnen att få en omfattande utbildning och en positiv inverkan på deras framtid.
– Landet befinner sig i en svår ekonomisk situation och har på grund av det många utmaningar. Vi går igenom en svår ekonomisk kris och allt har blivit dyrare. Våra centers resurser är otillräckliga och räcker ofta endast till baslivsmedel... vilket gör att färre medel kan skjutas till för utrustning och skolmaterial.
Med stort hjärta
Redan som ung drömde Siw om ett eget barnhem. Under hennes arbete i Bolivia klarnade denna vision.
– Drömmarna förvandlades till planer, därför att jag såg behoven här och ville vara med och påverka mer. Det var allt annat än lätt, men slutresultatet blev gott, pris ske Gud!
I april 2006 öppnade Corazon Grande Casa Baste Fanebust upp sina portar för de första 12 flickorna. År 2010 stod tillbyggnaden Casa Finlandia färdig. Barnhemmet har nu plats för 20 flickor. Namnet kommer från norrmannen Baste Fanebust, som var Siws samarbetspartner och hjälpte till att grunda barnhemmet.
Corazon Grande i sin tur betyder stort hjärta, vilket är synnerligen passande för här jobbar man med just stort hjärta. Barnhemmet är beläget i en vacker trakt utanför staden Cochabamba omgiven av byn Tiquipayas höga berg.
Den stora, lummiga tomten ger möjlighet till utomhuslekar samt odling i mindre skala. Inne på gården ligger kontoret, Siws hus samt en lägenhet för volontärer.
För flickorna på barnhemmet är Siw den viktiga, närvarande vuxna.
– Vi har hjälpt totalt 64 flickor. De flesta av dem har blivit sexuellt utnyttjade, vilket verkligen är ledsamt, suckar Siw.
– Vi har haft med- och motgångar. Men Gud har varit trofast var dag och hjälpt oss, konstaterar hon tacksamt.
Flickorna kommer till barnhemmet Cochabamba genom de sociala myndigheternas försorg.
Vanligen bor de på hemmet tills de har fyllt 18 år. Av och till omplaceras någon flicka, så att hon kan bo hos släktingar eller på samma barnhem som sina syskon. När flickorna har fyllt 18 år och slutat skolan, flyttar de ut. Många upprätthåller kontakten med Corazón Grande och besöker också barnhemmet.
Som stöd för flickorna har Corazón Grande en anställd ledare, socialarbetare, en psykolog, tre skötare och en bokförare. Socialarbetarna och psykologen är viktiga. Socialarbetaren svarar för kontakten med familjerna och psykologen jobbar med flickorna samt rapporterar regelbundet till barnskyddet.
Ibland arbetar även volontärer på barnhemmet: – De tar del i barnhemmets dagliga sysslor.
Flickorna på barnhemmet går i Tiquipayas kommunala skola. Alla går 12 årskurser. Skolan är gratis men skoluniform, skolresor och allt material kostar pengar, Flickorna på Corazón Grande lär sig ta del i hemmets sysslor. De lagar mat, bakar bröd, hjälper till i trädgården, tvättar sina kläder och lär sig att sy. Man försöker att på många sätt förbereda dem för deras framtida liv.
Jag frågar avslutningsvis, vad arbetet med fadderverksamheten och barnhemmet har gett Siw på ett personligt plan.
– Jag njuter av mitt arbete. Det känns meningsfullt att hjälpa, att vara en kanal för hjälp. Jag får lära känna barnen och volontärerna.
– Jag litar på Gud och min framtid ligger i hans händer. Jesus ger mig frid, glädje och kraft.
Som avslutning vill hon dela med sig av ett talesätt, som sammanfattar fadderverksamheten på ett fint sätt:
– Ingen kan hjälpa alla, men var och en kan hjälpa någon.
Toni Kaarttinen
Källa: corazongrande.org
Foto: Siw Bromans fotoalbum
